Arkiv för september, 2012

VAD VAR DET SOM GICK SÅ SNETT ?

2012-09-24 21:06

Palmefilmen rörde minst sagt om i mig.

Självklart är det häftigt att se filmklipp från den tiden jag själv växte upp. Jag minns gruvarbetarstrejken, diktaturerna i Sydeuropa , Vietnamkriget, mordet på Salvador Allende och hur jag själv tågade bakom parollerna på Röd Front. Vad jag inte förstod när jag gick där och tjoade var att jag var priviligierad som fått växa upp i ett demokratiskt land där det är helt okej att säga vad man tycker och tänker utan att bli fängslad. Att vi fick barnbidrag, sjukbidrag och hade rätt att studera…..

Läs vidare på bloggsidan!

VAD VAR DET SOM GICK SÅ SNETT ?

2012-09-20 17:57

Palmefilmen rörde minst sagt om i mig.

Självklart är det häftigt att se filmklipp från den tiden jag själv växte upp. Jag minns gruvarbetarstrejken, diktaturerna i Sydeuropa , Vietnamkriget, mordet på Salvador Allende och hur jag själv tågade bakom parollerna på Röd Front. Vad jag inte förstod när jag gick där och tjoade var att jag var priviligierad som fått växa upp i ett demokratiskt land där det är helt okej att säga vad man tycker och tänker utan att bli fängslad. Att vi fick barnbidrag, sjukbidrag och hade rätt att studera.

Det jag mest minns är ett djupt missnöje. Så vad var det som gick så snett? Och är det samma slags missnöje som många unga människor från andra länder känner när de kommer hit?

Jag tänker att det gick så himla fort. På ett kort historiskt ögonblink kom vi från fattiga landsorten till förorten i Stockholm. Vilsna och rotlösa själar. Mammor som snabbt skulle ut i yrkesliv. Skolor som fylldes av elever som växt upp med arbetande föräldrar och aldrig hört talas om Strindberg eller Mozart. Vi hade väl två, tre böcker hemma. En uppslagsbok, en bok om Statens Järnvägar och en Kokbok.

Plötsligt skulle vi BLI något som ingen av oss hade någon slags föreställning om. De flesta av mina klasskamrater stod i rökrutan på skolgården eller rökte hasch under betongbroarna. Vi hade ingen inbyggd studieteknik och inga mammor som kunde hjälpa oss med läxorna. Det var skönt och befriande att gå på gatorna och skrika NEJ. För vi förstod inte.

Ting tar tid har jag lärt mig. Det behövs varsamhet och tålamod för att få en trädgård att blomstra. Liksom människor behöver tid.

När jag ser Palmefilmen förstår jag att allting i det yttre gick snabbare än vad människor kunde ta hand om i sig själva. Tillväxten tog ingen hänsyn till var människor befann sig. Varken fysiskt eller mentalt. Flera av mina vänner drogade ihjäl sig där i förorten, papporna söp och mammorna åt piller. De bar kvar fattigdomen och landsbygden inom sig och kunde inte hitta rätt i det nya materialistiska livet. Från att ha grävt i jorden i flera generationer krävdes det plötsligt att deras barn skulle bli akademiker.

Jag hade på sätt och vis tur. Och är tacksam över det. Jag är en av dem som klarade mig ganska bra.

Men vi borde lära oss något av det här. Hur är det för människor att plötsligt komma från andra villkor och länder till landet Sverige, snabbt lära sig svenska och snabbt in i arbetslivet och snabbt in med barnen i skolan? Är det inte samma vilsenhet många av dem känner som jag själv kände i förorten Farsta för snart 50 år sedan? Och istället för att bli delaktig i sin egen utveckling växer det ett stort NEJ i bröstet?

Det räcker inte med att erbjuda människor pengar, lägenhet, jobb och studier. För en del räcker det. Men om man bär med sig en kultur som aldrig fått smaka på andra värden än den krassa överlevnaden så behövs något annat.

Vad hade min familj behövt när vi kom med våra flyttkartonger till den kala lägenheten på tredje våningen i miljonprogrammet?

Kanske värme, förståelse, samtal, bemötande, kärlek – och en långsam och varsam inskolning till ett helt nytt liv. Man vill fatta sina egna beslut och stå på egna ben och vara delaktig.  Vi hade inte behövt kasta vårt gamla liv i sjön och sträva efter ett medelklassliv med en gång.

Det är inte värt priset av förlorade själar. Varken då eller nu.                                                              

 

 

 

 

Sjöström&Wiman - Webbyrå och Reklam