ÄNTLIGEN - En förskola som fattat!

Fattat vadå? Fattat vad det verkligen innebär att möta små och stora människor med respekt. Där respekt inte bara är ett ord utan en sanning.

Jag har haft förmånen att skola in mitt 3 åriga barnbarn på en ny förskola och i en för honom ny stad. Jag har skolat in åtskilliga barn och sett andra skolas in. Jag har mött åtskilliga förskolor och dess personal.

Och alla pratar ju om respekt. Men jag har ganska ofta känt en sorg över att ordet används på fel sätt. Men inte denna gång! Jag möts av en varm och behaglig fröken. Jodå. Hon kallar sig för fröken. Tydlig behaglig och lågmäld.

”Man måste inte prata hela tiden med barn” säger hon. ”Barn förstår om man visar och om man litar på dom.” Och det gör hon. Sjunger en trudelutt när det är dags för samling. Istället för att skrika: ”Kom alla barn. Nu är det samling”

Så skönt så vilsamt. Barnen städar undan och sätter sig. För dom vet. Mitt barnbarn iakttar och gör likadant. För de flesta barn vill ju passa in. En kort samling. Underbart! Inga treåringar vill ha långa samlingar.

Det är avskalat och rent och väldigt lite leksaker framme. Senare förstår jag att det finns en idé bakom det. Fröken tar fram olika leksaker varje dag. Varken mer eller mindre. Det skapar lugn och kreativitet ! Det blir inget rastlöst flängande mellan olika leksaker och aktiviteter. Inget riv och slit och kasta omkring. Det är EN fröken med tio barn i små avdelningar. Enda stället där barn och vuxna är många - är utomhus. Och utomhus är de varje dag.

Personalen har hundraprocentig fokus på barnen. Vid maten sitter varje grupp i sina egna rum runt ett stort bord. Fröken vänder på timglaset och sanden rinner ner. Det betyder att barn och vuxen äter under tystnad i 5 minuter tills sanden runnit klart. Då kan man börja samtala. Fröken påminner då och då på ett vänligt men tydligt vis om att ”vi pratar en i taget”. Så enkelt och så genialt. Alla lär sig lyssna. Mitt barnbarn känner sig trygg.

Här behöver man inte skrika för att bli hörd. Även jag blir behandlad med respekt. Fröken visar tydligt och mycket vänligt vad hon förväntar sig av mig. Det är hon som äger!

”Nu kan du ta en kopp kaffe och sätta dig i rummet bredvid.” ”Imorgon kan du lämna honom när vi går ut så är han själv med oss.” Inga långa resonemang. Vad tycker du? Hur vill du ha det? Vad blir bäst för er?

Den här fröken vet. Hon är proffs. Hon kan sitt jobb. Hon har inte bara respekt för barnen och för föräldrarna. Hon har också respekt för sig själv. Det är HENNES arbetsplats. Inte min.

Jag gör som hon säger. Mitt barnbarn gör också som fröken säger. Efter 5 dagar går han tryggt in på förskolan och vinkar hejdå till mig. Jag älskar Pippi Långstrump och Pruseluskan. Och visst var hon en fantastisk förebild för oss på 40 och 50 och 60 talet...

Då när vi behövde göra uppror mot auktoritär uppfostran och äta pannkakor på golvet. Men idag? Är det inte så att det slagit väl långt åt andra hållet? Barn bestämmer över vuxna och föräldrar vill ta kommandot på deras förskolor och skolor...

Dags för nya förebilder? För mig blev fröken på Äppelblomman en väldigt fin förebild...