Knyta band till jul...!

Såna där knutar som håller oss samman starkt och samtidigt är lätt och smidigt att lösa upp.

”Det är lämning utomhus på förskolan nu pga Corona, en pedagog tar emot och lotsar in barnen.

Idag var det en pedagog som Gunnar 3 år inte känner så väl så han var lite motvillig. Men plötsligt spricker han upp i ett stort leende, börjar hoppa av glädje och pekar på fönstret. Där står fröken Eva och vinkar. DÅ släpper han handen och springer in.”

Åh alla dessa Evor som haft möjlighet och modet att förstå och hålla kvar anknytningen till de små. Den där lilla vinkningen genom fönstret. Här är jag. Du är trygg. Jag finns här för dig idag också.

Jag kan inte komma på att det finns något viktigare att ge våra små förskolebarn - än just det. Det där ögonblicket när motvilligheten släpper och barnet kan säga JA till just den här dagen. Vi knyter små band hela livet... Löser upp dem... Knyter igen.

Grannen vinkar till mig... Kollegan tittar in och säger Hej - och det syns i hennes ögon att hon är glad att se mig även nu när vi håller avstånd. Och jag slänger ut några tåtar till alla er som tittar in på min sida... Vi knyter små band om det vi håller för heligt över jul... Och gärna sen också... För jag vet att vi är rörande överens om att en god anknytning för våra små barn är det som lägger grunden för ett glädjefullt liv!